ALL I WANT IS TO CRY, REAL HARD

Jag har kommit fram till en sak.. När jag är deppig, ledsen, besviken eller arg, då lyssnar jag på deppig musik. Gärna där de sjunger om att man förlorat sin älskade eller vad som helst. Men så har det varit så länge jag vet, är jag ledsen då sätter jag på deppig musik, sätter mig i garderoben och gråter. Anledningen för att jag sätter mig i garderoben är för att jag vill vara ifred och det finns väl ingen som går in i en garderob och kollar om det finns någon där?

Och ni ska veta är jag är så sjukt blödig så det är läskigt! Jag gråter åt allt.. Gråter till Lejonkungen, när Mufasa (Simbas pappa) dör, jag grät nästan härromdagen när Simon i I rymden finns inga känslor fick utbrott efter att Sam lämnat honom ensam (ni som sett den fattar). Asså såna grejer. Och sen såklart åt "vanliga" anledningar. Men ofta kan jag sätta mig och börja gråta som en unge över inget. Bara för att jag vill liksom.

Men deppig musik - that's my thing


Demarco - Standing Soldier


Rascal Flatts - What hurts the most


Medina - Sagoland

Tre låtar som jag alltid lyssnar på, har faktiskt en lista för såna dagar haha! Kanske slänger upp den en dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0